Tabloidernas tvagade tassar

Sällan har det väl tvättats händer på landets redaktioner, som denna sommar. Sven-Otto Littorin anklagas för att ha köpt sex, Aftonbladet namnpublicerar, trots att det plaskar rejält kring de egna tårna. Julian Assange anhålls i sin frånvaro av en jouråklagare, misstänkt för våldtäkt. Expressen är inte sena med att offentliggöra hans namn.

I Assange fall, häver chefsåklagaren plötsligt anhållningsbeslutet och brottsrubriceringen ändras till sexuellt ofredande. Några bevis, annat än uppgifter från anmälaren, finns inte. Assange har ännu inte hörts om sin version. När det gäller Littorin finns ingen annan bevisning, än att en tidigare prostituerad kvinna har tyckt sig känna igen Littorin på  bild, långt efter att det påstådda brottet skulle ha begåtts.

Med eftertankens kranka blekhet kring nosen tvår sedan tabloidernas chefredaktörer sina händer. Konsekvensneutralitetsprinciper och etiska spelregler vrids och vänds in absurdum. I Littorins fall säger Aftonbladets Lena Mellin; – Vi har inte påstått att han har köpt sex, det har Anna, 30, gjort. När det gäller månadens media darling och hans förvandling till lovligt villebråd på bara några minuter, får åklagarna bära hundhuvudet.

Mårten Schultz, docent i civilrätt och verksam vid Stockholm Centre for Commercial Law, skriver på sin utmärkta blogg om historien kring Assange och integritetsskyddets ihålighet i mediesamhället; – Mediernas skuld är enorm och den kan man inte med trovärdighet försöka flytta över till rättsväsendet.”

Att turerna kring Littorin borde ha stämt till eftertanke ute på redaktionerna tycks självklart, men några djupare avtryck i det publicistiska träsket verkar tvärtom inte ha satts när det blir dags för sommarens nästa kioskvältare.

I smaklöshetens kölvatten fiskar också en ökänd murvel vid namn Bernt Hermele. Han försökte en gång bli vän med mig på Facebook. Jag ångrar inte att jag avböjde. Hermele är chefredaktör på den sk. nyhetssajten newzglobe och namnger idag den kvinna som polisanmälde Assange, samt publicerar hennes bild. – Vi tyckte att det var relevant och har ett allmänintresse, säger Hermele. Redaktionen hade en diskussion innan publiceringen men kom fram till att det var pressetiskt försvarbart att publicera namnet och bilden. Hur man kom fram till detta förblir nog en gåta, för alla utom herr Hermele.

Kontentan blir att när publicister anser att allmänintresset är tillräckligt stort så sätts integritetsskyddet helt sonika ur spel… men med något undantag.

Två socialdemokratiska kommunalpolitiker som kandiderar i höstens val, varav en högt uppsatt fackföreningsman, tas i juli på bar gärning med fingrarna i syltburken tillsammans med två prostituerade i en av LO:s lägenheter. Den ene har fått ett strafföreläggande, den andre har sannolikt ett vattentätt åtal att vänta. Brott är med andra ord styrkt. Bägge dessa samhällets stöttepelare förblir däremot anonyma i media.

Det är skillnad på skit och pannkaka.