Thomas Mattsson ska ha all heder av att gått i bräschen för yttrande- och tryckfriheten i ett skede när många publicister och inte minst politiker hukade. Kudos!

Mer problematiskt blir det när samme Mattsson försöker gömma sig bakom Tryckfrihetsförordningen, Konsekvensneutralitetsprincipen och sin nyvunna hjältestatus, när han publicerar namnen på de två vilsna själar som försökt tutta på Lars Vilks hus.

I en kommentar till mitt inlägg nedan försöker Thomas Mattsson försvara sig.

− Expressen fattar beslut om eventuell identifiering av brottmisstänkta med publicistiska motiv inga andra, säger Mattsson men tillägger:

− Detta blir förstås en motsättning, men namn och bild på brottmisstänkta är alltid ett genomtänkt beslut av den ansvarige utgivaren.

Tänk ett varv till Mattsson säger jag.

För det första, en sliten truism: I en demokrati dömer domstolar, efter sedvanlig förundersökning och att åtal väckts, inte tabloider. Det är en fundamental princip i en rättsstat.

För det andra: Vad i består det oavvisliga allmänintresset av att veta namnen på de ev. skyldiga? Vilken användbarhet har den informationen för Expressens läsare? Vad förväntas de göra med den?

Personerna är gripna, det utgör ingen fara för allmänheten, sannolikt inte deras mor heller. Om de två unga männen befinns skyldiga kommer de sannolikt att vara frihetsberövade för lång tid framöver. Därmed synes risken för att Expressens läsare ska behöva se sina hus stå i ljusan låga framöver, vara väldigt liten. En betydligt större risk är dock att någon oskyldig namne till förövarna får oväntat besök… och en kopp kaffe är då förmodligen inte det första man är ute efter…

Vems ärenden går Expressen, tryckfrihetens eller ofrihetens?

Advertisements