Vaknar i ottan och upptäcker att Usama bin Laden dödats av USA:s militär. Twitterflödet flödar över. En bild av vad som påstås vara bin Ladens döda kropp får raskt spridning på nätet. Svenska journalister börjar, bl.a. på Twitter, att länka till bilden. Aftonbladet hakar på och använder den högst upp på sin web.

Nyheter24 hänger också på.

En enkel sökning på Google, ”bin Laden +body”, ger vid handen att bilden är ett taffligt montage.

Den kommer från en knäppsajt, där George W Bush påstås annonsera bin Ladens död, redan 2006.

Detta till trots är den efter en kort stund etablerad sanning. I över en timme ligger bilden ute på Aftonbladets webupplaga, okommenterad.

På Twitter börjar folk så sakteliga bli generade över att ha länkat till ett fejk. Syrliga kommentarer skrivs. Nyheter24 plockar raskt bort bilden, när sanningen blir uppenbar. På Aftonbladet har man tydligen just idag slutat att följa Twitterflöden, för där blir den kvar. Det tar ytterligare minst en timme innan den kommenteras: ”Uppges vara beviset för att terrorledaren är död.”säger man nu och hänvisar till pakistanska medier.

Senare på förmiddagen utropar Aftonbladet: ”Bilden på den döde terrorledaren kan vara fejk. Uppgavs vara beviset för att Usama bin Laden är död. Publicerades i pakistanska medier.”  Bilden ligger fortfarande kvar.

Vid lunchtid trumpetar man i triumf: ”Publicerade fejkad bild på liket. Publicerades i pakistanska medier”

Simsalabim, så var skulden någon annans, dvs. de opålitliga pakistaniernas.

På Aftonbladet, där man ev. är smartare än en femteklassare, visste man naturligtvis redan från början var bilden kom ifrån. Med till förakt gränsande cynism gentemot läsarna, valde man ändå att använda den.  Att Aftonbladet ger sig hän åt att fabricera lögner, är väl inte så förvånande. Att man däremot fick så stor draghjälp av twittrande mediefolk, var nog betydligt mer otippat. Vad var det som hände? Vad fick plötsligt så många vanligtvis sansade journalister att förtränga varje uns av förnuft och källkritik och glatt bidra till att sprida ett så uppenbart fejk?

Självsanering påbjudes! …och här räcker det inte med en WC-anka.

Uppdatering måndag em.

Lite senare, i en annan del av träsket, gör sig plötsligt Expressens chefredaktör Thomas Mattsson själv till dagens hjälte

– Det är en svår balansgång för alla nyhetsförmedlare att försöka återge vad som hänt och vad som rapporteras, men att samtidigt försöka förhålla sig självkritiskt… säger Mattsson. – Den svåra frågan för oss i morse var den bild som många medier publicerade och som påstods föreställa den döde bin Ladin. Bilden spreds i CNN, i Sky News och även i svensk media… men vi blev tveksamma till äktheten och avstod den på löpsedel och förstasida i extraupplagan och skrev inne i tidningen att den inte har kunnat verifieras.

Istället löste Expressen detta galant genom att göra en artikel om det hela. “Expressen tveksam till bilden alla visar”… och vips så kunde man ändå publicera bilden.

Att bilden funnits på nätet i flera år gick redan tidigt i morse att ta reda på.  Med några få knapptryck och en enkel Googlesökning gick det på några få sekunder att hitta den på en gammal knäppsajt. Montaget var dessutom mycket taffligt gjort. Trots detta försöker Mattsson göra det till ett journalistiskt dilemma i den högre skolan.

Tänk om tabloiderna kunde visa samma omsorg när det gäller andra uppenbara excesser.

Thomas Mattsson ska ha all heder av att gått i bräschen för yttrande- och tryckfriheten i ett skede när många publicister och inte minst politiker hukade. Kudos!

Mer problematiskt blir det när samme Mattsson försöker gömma sig bakom Tryckfrihetsförordningen, Konsekvensneutralitetsprincipen och sin nyvunna hjältestatus, när han publicerar namnen på de två vilsna själar som försökt tutta på Lars Vilks hus.

I en kommentar till mitt inlägg nedan försöker Thomas Mattsson försvara sig.

− Expressen fattar beslut om eventuell identifiering av brottmisstänkta med publicistiska motiv inga andra, säger Mattsson men tillägger:

− Detta blir förstås en motsättning, men namn och bild på brottmisstänkta är alltid ett genomtänkt beslut av den ansvarige utgivaren.

Tänk ett varv till Mattsson säger jag.

För det första, en sliten truism: I en demokrati dömer domstolar, efter sedvanlig förundersökning och att åtal väckts, inte tabloider. Det är en fundamental princip i en rättsstat.

För det andra: Vad i består det oavvisliga allmänintresset av att veta namnen på de ev. skyldiga? Vilken användbarhet har den informationen för Expressens läsare? Vad förväntas de göra med den?

Personerna är gripna, det utgör ingen fara för allmänheten, sannolikt inte deras mor heller. Om de två unga männen befinns skyldiga kommer de sannolikt att vara frihetsberövade för lång tid framöver. Därmed synes risken för att Expressens läsare ska behöva se sina hus stå i ljusan låga framöver, vara väldigt liten. En betydligt större risk är dock att någon oskyldig namne till förövarna får oväntat besök… och en kopp kaffe är då förmodligen inte det första man är ute efter…

Vems ärenden går Expressen, tryckfrihetens eller ofrihetens?

Expressen publicerar idag namnen på de två bröder som sitter häktade för brandattentatet mot Lars Vilks.  Jag har tidigare anslutit mig till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, när han efterlyst ett tydligare ställningstagande från politiker och publicister, när det gäller angreppen på Vilks och hoten mot yttrandefriheten. Även om Vilks är en pajas med oklara motiv för sina handlingar, så ska de som angripit honom självklart straffas, handlingarna går inte på något sätt att försvara. Vilks har i yttrandefrihetens namn rätt att i princip säga vilka dumheter som helst, utan att behöva riskera liv och lem. Men idag är Mattson ute på grumliga vatten när han försöker försvara namnpubliceringen med att det ”var en attack riktad också mot yttrandefriheten och tryckfriheten”.

Även om bröderna gjort sig skyldiga till vad de anklagas för, så finns i bakgrunden anhöriga, släktingar och andra som delar samma trosuppfattning och som är helt oskyldiga, men som genom en namnpublicering lätt identifieras och sedan obönhörligen stigmatiseras. I Landskrona finns tre personer med det aktuella efternamnet, de häktade bröderna, samt en kvinna som sannolikt är deras ensamstående mor. Expressen visar genom att publicera namnen bara en vilja att vara läsarna till lags, en vilja att tillfredställa en sensationslysten mobb, förstärka vi och dom känslan. Hukandes bakom det ”oavvisliga allmänintresset” lämnar Mattsson fältet öppet för gatans parlament att sedan göra sitt. Landskrona har tidigare i vår fått smaka den medicinen.

I förlängningen förstärks bilden av människor med utländsk härkomst, som varandes mer våldsamma och brottsbenägna, än infödda svenskar. Expressen berättar inte att det är en klassfråga, att det är en fattigdomsfråga, en utbildningsfråga… att det handlar om att vi har fått en ny underklass… med alla problem som det för med sig. Att de sämst ställda grupperna alltid varit överrepresenterade i statistiken när det gäller våldsbrott. I stället talar man om religiöst våld och om en ökande brottslighet bland invandrare.

En medeltida religiös föreställningsvärd ska naturligtvis inte få styra individers handlingar i ett civiliserat samhälle. Militanta islamister ska bekämpas, lika mycket som vita stollar i nattskjortor på den kristna högerkanten eller Sverigedemokraternas stöveltrampande svans. Men yttrande- och tryckfriheten värnas inte genom generaliseringar.  Bristen på orsakssammanhang och analys, till förmån för lättköpta poäng på folks nyfikenhet, spelar bara de främlingsfientliga krafterna i händerna.

Resultatet? Ett samhälle med större och större klyftor… och i förlängningen ett allt mer instabilt samhälle.