När vi precis förträngt obehaget av den lille adelsmannen och bedrägeriet mot Röda Korset, så flyter några andra tvivelaktiga figurer upp ur insamlingsträsket. Riksförbundet Hem och Skola visar sig ha skrivit kontrakt med telemarketingföretaget Pool Media. På bara några år höjs insamlingsresultatet från 2 till 42 miljoner kronor. Problemet är bara att 80%, av de insamlade medlen hamnar i fickan hos Pool Medias ägare och vd, Morgan Falk. Kontraktet, det löper till 2027…

Insamlingsbranchen har alltid varit en tummelplats för tvivelaktiga existenser. Utanför Svensk Insamlingskontrolls hank och stör, som ska garantera att minst 75% av insamlade medel går till avsett ändamål,  har alltid dubiösa välgörare härjat. Med namn snarlika etablerade organisationer har man fått godtrogna människor att skänka pengar, som i stor utsträckning gått till att administrera sitt eget väl och ve. Endast en marginell del av insamlade medel brukar hamna i den verksamhet de sägs vara insamlade för. Så har det sett ut i årtionden och jag blir inte förvånad över girigheten hos Pool Medias ägare. Telemarketingbranchen har länge varit vår tids hästhandlare och jag minns flera fula fiskar vi hängde ut redan under min tid på Stripteaseredaktionen på nittiotalet.

Nu handlar det istället om en gammal välkänd organisation som funnits i långliga tider, en institution vi alla minns, som ingen kommit sig för att ifrågasätta. Ett starkt varumärke, som nu fallit i några knäppskallars händer. I SVT:s Uppdrag Granskning framstod Hem och Skolas ledning som kompletta idioter, oförmögna att svara på de frågor som ställdes. Till råga på allt visade det sig också att man uppgivit oriktiga medlemssiffror när man sökt bidrag från Skolverket. 42.000 medlemmar blev vid en närmare koll blott dryga 3.000. Verksamheten som bedrivs är ett skämt, meningen med föreningen oklar och en förvirrad ordförande och vice ordförande förstod inte ens de frågor som ställdes i programmet. Resten av ledningen tycktes mest utgöras av några figurer vars främsta insatser varit att man låtit sig väl smaka av en vidlyftig internrepresentation. Att ingen av föreningens fyra revisorer reagerat är en gåta.

När man som ordförande i en ideel organisation skriver ett kontrakt som löper fram till 2027 och ger motparten 80% av insamlade medel, är man antingen behäftad med något förståndsmässigt tillkortakommande, eller så ger man helt enkel fullständigt fan i vad man är satt att förvalta. Vilket anledningen än är, så har Ronny Kanstrup och Ulrica Celec visat att de är direkt olämpliga att inneha något som helst förtroendeuppdrag  i en intresseorganisation.  Jag kan inte påstå att jag är speciellt juridiskt bevandrad, men att lagföra åtminstone Ronny Kanstrup för osant intygande, bidragsfusk, ska väl inte vara helt omöjligt, något lagrum för trolöshet mot bidragsgivarna och andra kanske också går att hitta. Revisorerna bör väl också nagelfaras lite närmare?

Dock infinner sig en smygande oroskänsla. Hur många andra gamla ideella organisationer och stiftelser finns där ute, utan att någon ifrågasätter deras verksamhet?  Organisationer som för länge sedan spelat ut sin roll. Med flummiga mål som att verka för ”nolltolerans mot mobbning bland ekorrar”, ”rökfri miljö för kaniner”, eller ”verka för obemedlade Djursholmsflickors uppfostran och vandel”. Institutioner som fortfarande håvar in bidrag och livnär sig på troskyldiga människors vilja att göra gott.

Kanske dags att ifrågasätta lite fler etablerade sanningar?

Advertisements