Kunskapsföraktets kollektiv

November 30, 2012

Krisen för Sverigedemokraterna har liknats med det som blev slutet för Ny Demokrati. Partiet har dragit till sig problemindivider som i längden inte visat sig vuxna att axla rollen som folkvalda. Missnöjespartier kommer alltid att dyka upp, konspirationsteoretiker, knäppskallar och rättshaverister kommer vi för alltid att få dras med. Skillnaden idag, är att SD ökar i opinionsmätningarna. Det är också högst osäkert att SD går samma öde tillmötes som Ny Demokrati. När Jimmie Åkesson nu går med kvasten och och gör sig av med det hårdföra slödder som burit fram honom till makten, öppnar han också för en mer modern och rumsren rasism, som lockar nya sympatisörer. En demografisk nedbrytning av stödet förstärker bilden. SD:s sympatisörer utgörs inte oväntat av till största delen yngre lågutbildade män, många ur LO-kollektivet. Idag presenterar också DN statistik som tyder på att stödet för SD ökar i takt med varslen. Uppenbart är att Åkessons nolltolerans istället leder till polarisering av svaga grupper
De etablerade partierna har en mycket stor grupp att tackla. Det växande kollektivet outbildade män. Testosteronstinna, kunskapsföraktande yngre hannar som, till skillnad mot jämnåriga flickor, inte tycker skola och utbildning är tillräckligt “coolt”. Överrepresenterade när det gäller problem relaterade till alkohol, våld, bilkörning och dumheter i största allmänhet. Alltmer utestängda från framtidens arbetsmarknad där kravet på utbildning blir ett måste. Kärntruppen i SD:s väljarkår.
Det är här den stora politiska utmaningen ligger.

Att Göran Lambertz som justitieråd, via sin tjänstemail, fraterniserar med den ena parten under pågående resningsprocess är minst sagt häpnadsväckande. Inte minst när han i mailkonversationen talar i termer av “våra obestridliga fakta”. Att han sedan offentligt driver ett privat opinionsarbete för sagda part, framstår som absurt. Att han i sin tidigare roll som justitiekansler, fungerat som opartisk utredare och konstaterat att inga fel begåtts under förundersökningar och tingrättsförhandlingar, gör saken etter värre. 

Justitieråd kan inte avsättas, med mindre än att justitiekanslern väckt åtal och de dömts för ett allvarligt brott. Detta ska garantera att domare i HD står oberoende från regering och riksdag och därför ska kunna ta obekväma beslut, utan att riskera att avsättas av politiska skäl. Justitieråd får heller inte ha några sidouppdrag, annat än som skiljeman, också för att garantera den oberoende ställningen.

Lambertz agerande undergräver nu hela den tanken. Om ett justitieråd kan agera rådgivare och opinionsbildare åt ena parten under pågående process i lägre instans, riskerar förtroendet för hela rättssamhället att rubbas.

På det förståndsmässiga planet blir gåtan än större. Trots att Lambertz i mailkonversationen, efter att läst Råstams bok, säger “Ska jag vara ärlig känns det som att han mer eller mindre pulvriserat alla våra obestridliga fakta”, fortsätter han att driva linjen om “högkvalitativa domar”. Att Göran Lambertz mot allt sunt förnuft fortfarande försvarar rättsapparatens hantering av fallet Thomas Quick, tyder på bristande omdöme av sällan skådat slag… men sannolikt kommer det heller inte att räcka för att för att avsätta honom.

Tjofaderittan Lambertz!

September 18, 2012

-Det avgörande är vilken bevisning som fanns och finns mot Sture Bergwall, skriver justitierådet Göran Lambertz i dagens DN.
Men Lambertz sk. bevis har redan avfärdats av de flesta som satt sig in i förundersökningarna. SvD:s faktakoll har också med kraft slagit fast att de saknar värde. Detta har också ett antal hovrätter konstaterat under resningsförfarandet. Ingen åklagare har heller velat ta fallen till förnyad prövning i domstol, eftersom man gjort bedömningen att bevisningen helt enkelt inte håller. Därtill har åklagarna uttryckt skarp kritik mot de förundersökningar som ligger till grund för de tidigare domarna mot Bergwall.
Man ska också komma ihåg att det heller inte har påvisats några som helst faktafel i Hannes Råstams bok “Fallet Thomas Quick -att skapa en seriemördare”.
Hannes gick igenom över 50.000 dokument under arbetet med boken.
Sture Bergwall har till dags dato friats för tre av de mord han tidgare dömts till, resning är beviljad i ytterligare två fall och åklagarna har själva, vilket är unikt i svensk rättshistoria, begärt resning i återstående fall.

Detta hindrar dock inte Lambertz att nu avfärda allt som ett journalistiskt haveri, där också ett antal jurister, enligt hans förmenande, hamnat i diket. SvD:s faktakoll har i Lambertz värld helt förlorat sin trovärdighet, Hannes Råstams bok är förföriskt skriven och i dagens DN utpekas författaren och skribenten Maciej Zaremba tillhöra mediemobben. Den ende som förstår hur detta hänger ihop är Göran Lambertz själv.

Det mest intressanta med Lambertz drapa är att han uppenbarligen anser sig tillhöra någon sorts gudasänd skara. De enda sanna uttolkarna av verkligheten, juristerna. Som ädel ämbetsman ser han sig också skickad att på ett lite farbroderligt sätt hjälpa oss andra längre ner i näringskedjan, att förstå det som händer där uppe på juridikens parnasser. Möjligen ett vällovligt syfte, men tyvärr begriper inte många längre ett skvatt av Lambertz juridiska spetsfundigheter och irrande bland hemsnickrade bevis och “högkvalitativa” domar.

Det är naturligtvis också helt oförsvarligt att ett justitieråd privat sätter sig till doms över ett antal hovrättsbeslut. Det är nu hög tid att någon förmår Göran Lambertz att ta timeout. Justitieråd är enligt författningen nämligen svåra att avsätta. Gudasända eller ej.

Minnet av Hannes

August 9, 2012

Han kom inte som ett yrväder en aprilafton, utan mer lågmält en gråkulen februaridag. Med basen i en gigbag på ryggen och väskan full av pärmar stegade Hannes Råstam för första gången in på SVT:s Stripteaseredaktion. Han var frilans, sålde in färdiga programidéer, research var hans specialitet, kapaciteten enorm. Så småningom kom vi att tillbringa många nätter tillsammans inför sändningarna, inte minst när det gällde programmen om Osmo Vallos död. Basen blev en allt mer sällsynt gäst, pärmarna desto fler.

En försommardag 1998 ringer min telefon. Hannes säger att han gått in i väggen, läkaren vill sjukskriva, men Hannes har istället lanserat ett “terapiprojekt” han vill göra…     “men Micke säger att jag måste ha dig med”. Micke hette Olsson och var chef för samhällsredaktionen. Nio månader senare, efter daglig kontakt, kuskandes runt i tre världsdelar och nästan sextio maniska dygn tillsammans i ett mörkt redigeringsrum, hade vårt lilla terapiprojekt blivit som en konstig liten familj där gnat, glädje, sorg, arbete och privatliv till slut flöt ihop. Resultatet, tre timslånga program för Dokument Inifrån om den svenska musikindustrin… och jag hade fått en vän.

Nästan fem år senare sitter vi i Ewa´s och mitt vardagsrum, efter en glad kväll med mat och mycket vin. I morgon ska Hannes till Norrtäljeanstalten för att för första gången träffa en man som han hävdar är oskyldigt dömd för incest.
-Jag har kollat allt. Jag är 100% säker. Det finns inget som kan stjälpa den här historien… säger han med ett lugn och självförtroende som jag aldrig tidigare sett hos honom, innan han lullar iväg i sensommarnatten.

Resten är historia.

I maj 2011 möts vi av en tillfällighet utanför SVT. Hannes kommer direkt från häktet, berättar att han till slut har tagit tag i Boforsaffären och att han precis har knutit en osannolik kontakt… Full av iver, som alltid. I höst, lagom till bokmässan, ska också boken om Quickfallet komma ut… men när vi som vanligt kramar om varandra anar jag att något inte stämmer.

“Seen a shootin’ star tonight
And I thought of you
You’re tryin’ to break into another world
A world I never knew”

Hannes gamla musikerkollegor spelar Bob Dylan
Begravningen i Masthuggskyrkan är värdig. “Jag har hört om en stad ovan molnen” Roffe Wikströms ensamma tolkning lämnar både en och två tårar i mitt och min bänkkamrat Janne Josefssons öga. Sannolikt också hos alla de andra drygt tvåhundra som kommit för att ta farväl.
En sanningssökare, mästare och medmänniska var borta.

Många maniska timmar och tusentals pärmar senare. I fredags kom boken ut. “Fallet Thomas Quick -att skapa en seriemördare”. Igår sträckläste jag de fyrahundra sidorna. Rättssverige kommer aldrig bli sig likt igen… och någonstans bak alla pärmar, i en sliten gigbag, ligger en Fender Jazz Bass från 1959, som för alltid tystnat.

Stollar spekulerar

July 16, 2012

Jag fick av en händelse ögonen på  Världen idag. “En fristående tidning med inriktning på samhällsbevakning utifrån ett kristet perspektiv”, lyder den egna devisen. Ok, tänkte jag. Perspektiv betyder ju ändå “avbildning med djupverkan”. Vid en närmare titt föreföll sen det där med fristående inte speciellt trovärdigt. Med Livets Ords Ulf Ekman som  ansvarig utgivare, så är väl fristående kanske inte det första ord man associerar till. Samhällsbevakningen då? Ja, det är ett töcken av ideologiskt färgade texter med för utomstående oklara orsakssammanhang, varvat med svepande redogörelser av rättshaveristisk karaktär och rena personförföljelser. Där samsas också försåtligt hållna nyhetskrönikor med artiklar kring kreationism och intelligent design. Visserligen är upplagan inte större än drygt 8000 ex, men det är illa nog. Eländet finns ju på nätet också. När objektivitet, fakta och ett normalt kritiskt förhållningssätt är satt ur spel, då stavas produkten Världen idag. Avsikten? Att propagera för ett samhälle där sanningen inte fastställs genom vetenskaplig och objektiv undersökning av verkligheten, utan istället genom förklaringar hämtade ur en religiös föreställningsvärld.

Gud bevare oss för stollarna.

Mänskligt mörker

May 23, 2012

Bara en tanke inför kvällens Uppdrag Granskning.

Välfärdens vinnare ägnar sig åt kamratuppfostran, tröstar sig med tron på sin egen moraliska och kulturella överlägsenhet, isolerar sig i självtillräcklighet.
Förortens förlorare försöker bränna ner det etablerade samhällets symboler, vänder sig inåt, söker i arvet av religion och etnicitet efter fotfäste.
På nätet, hatets och den aggressiva intoleransens mobb.
När människor i gruppens skydd tillåts bejaka sina mörka sidor, sätts plötsligt alla civiliserade mekanismer ur spel, oavsett om platsen heter Rosengård, Bjästa, Lundsberg, eller något annat…

Tally-ho!

January 23, 2012


Paul Ronge har naturligtvis rätt i sin drevkritik, att tongivande journalister tidigt bestämt sig för att Håkan Juholt skulle fällas och sedan agerade på gränsen till mobbing. Från höga hästar hetsades. Land och rike runt i månader. Så höjdpunkten. Jaktlaget ockuperade trottoaren på Sveavägen i två dagar. Bytet smet dock skadeskjutet ut bakvägen. Gryt har som bekant flera ingångar. Ståndskallet ekade besviket i fredagsnatten… och eftersöket på lördagen, det slutade med att bytet haltade iväg i hemmaskogen efter att själv fått hålla i bössan. Ovärdigt? Självklart!

Bristen på självinsikt, oförmågan att konkretisera sin svulstiga retorik och att det titt som tätt ”pratade för honom”, gjorde Håkan Juholt redan från början till en omöjlig partiledare. Misslyckandet är i grunden självförvållat. Ansvaret ligger däremot hos det socialdemokratiska partiet självt. Främst hos den valberedning som mars förra året, med berått mod, lurade en person med hybriska drag, att själv kasta sig till vargarna. Men också hos en partiledning som redan efter den första skandalen borde ha tagit sitt ansvar, för det som i lördags till slut ändade, främst i  personlig tragik. Ovärdigt? Självklart!

Men… innan veckan är slut har vi förmodligen en ny partiledare.

Tally-ho!